Var det här det jag kom hit för?

Jag vet inte hur det är för dig, men ända sedan jag var liten har jag burit på den där frågan: "Varför är jag här? Vad är meningen med allt det här?"

Tänk om vi stannade upp oftare och bara frågade oss själva: "Är det här verkligen varför jag är här?"

Den frågan har följt mig genom livet – och den hjälper mig att se mina val från en annan plats. Inte från logikens, prestationskravens eller rädslans håll. Utan från själen. Från det där mjuka, kloka, sanna inuti.

För kom vi verkligen till det här dyrbara livet för att vara ambivalenta, rädda, stressade, slutkörda? Nej.

Vi är inte här för att göra oss små, tvivla eller bara överleva dagarna. Vi är här för att känna – fullt ut.

För att våga vara närvarande i våra egna liv. För att upptäcka, leka, älska – trots att det ibland gör ont. För att skapa något meningsfullt, vad det än betyder för just dig.

Jag har själv krånglat till det så många gånger. Men gång på gång återkommer jag till samma enkla fråga: Vad gör mitt hjärta lyckligt?

Kanske skulle vi alla upptäcka något nytt om vi lyssnade lite mer på vår inre kompass – den där viskningen från själen som alltid vet.

Kanske skulle vi förstå att vi faktiskt behöver väldigt lite för att vara genuint lyckliga. Att frid inte kommer utifrån, utan växer fram inifrån – långsamt, med tålamod.

Och kanske skulle vi minnas att det som verkligen räknas inte är saker.

Det är kärlek. Det är minnen. Det är gemenskapen, skrattet, tystnaden, tårarna – allt vi delar som människor.

Livet är vår lekplats. Det är ett äventyr. Och vi får välja hur vi vill leva det.